Svenska mäns stilmissar

Någon frågade en gång: "vilka är de värsta stilmissarna ute bland svenska män idag? vad får dig att fasa?"

Var ska man börja? Ta bort alla urtvättade bomullsplagg, alla kategorier. Kombinationen beige tröja Och beige byxor, flytta dem till safarin de förirrat sig från. Alla taskigt sittande jackor, kavajer etc, köper man ett plagg efter den idiotiska devisen "att få plats med en tjock tröja under" ska man ta mig tusan ha det under den jackan då man använder den, jämt. Svenska män har en förkärlek till att köpa plagg, en till två storlekar för stora för att "karlar har inte small eller medium".

Birkenstocksandaler på kontoret, need I say more? Hockeytröjor/halsdukar/kepsar... Rädslan att bära kostym och slips annat än då mamma tvingade dem på skolavslutningen i gymnasiet. Att de sedan använder samma illasittande, ofta smärtsamt fula kostym, och slipsen (som fortfarande hänger knuten sedan studenten) minst 20-25 år framåt.

Ostrukna skjortor. Alla människor iförda full funktionsplaggsmundering på stan, a'la Peak Performance i trippel Gore Tex, vandrarkängor, håll det till skidbacken, fjället och friluftslivet. Tribaltatureingar. Kavaj och byxor i två olika svarta nyanser (och material). Mjukisbyxor och stora gymnastikskor, gärna tillsammans med den för stora svarta skinnjackan, bland folk, som om de kom direkt från innebandyträningen. Skrålande fylleallsång och pubertala brunstvrål alla kategorier. Elitseriehockeyfanatism. Trångsynthet.

Värst är nog ändå det alltför utbredda föraktet för andra män som lägger ned tid på och bryr sig om hur de ser ut...

...Sen kanske ovanstående mer ska falla under den utbredda avsaknaden av stil snarare än att ursäktande kallas "missar"?