Snobbigt att påpeka dressade kläder

Jag upplever ofta ett utbrett förakt mot åsikter om att folk klär sig mindre smakfullt, rent av illa. Det är i sverige ett grundmurat tabu, som i så många andra sammanhang, att ha åsikter om slarvig ful och ovårdad klädsel, framförallt män emellan. Man anses som "snobb" och översittare. Givetvis hör det till god ton att inte basunera ut sitt förakt mot många svenska mäns brist på stil.

Det är här dubbelmoralen åter gör sig gällande. Det omvända snobberiet är omfattande. Hur det är allmänt accepterat att i föraktfulla ordalag prata om folket som faktiskt lägger ner lite tid på sitt utseende och kläder. Fjolla, snobb, vem tror han att han är? Att öppet skoja om mannen i kostym,
"-Hahhah, vems födelsedag firar du?", "Höhöh. Ska du på begravning eller?".

Det skulle snabbt gå illa för mig om jag lite skämtsamt kommenterade;
"-Hahhah kolla, T-shirt, slitna jeans och skitiga sneakers på kontoret. Ska du ut och meka med moppen eller?", eller
"Hahah, kolla, snedtrampade sandaler, noppriga vita tubsockor och för korta byxor...".

Tack och lov vill jag inte säga att jag inte tycker det gäller generellt. Det beror mycket på var/bland vilket folk man befinner sig. Dock är det alltför vanligt förekommande.

Det omvända snobberiet

Våren, garderoben och Musiken

Med våren kommer solen, värmen och en märkligt stark drift att omvandla garderoben från toner av svart, grått och mörkbrunt till Khaki, ljusblått, rosa... Materialen går från Manchester, tweed och tjock ull mot poplin, linne och luftiga tunna ullvävar.

I morse drog jag parallellen från denna utveckling, till de senaste sex veckornas nyanser i mitt Mp3-galleri. Vintern och den tidiga våren har i vanlig ordning handlat om en brokig blandning av pop, rock, synth (alla möjliga varianter), electro, Bossa Nova m.m.

När våren så för några veckor sedan som mest började sätta sin prägel på vardagen, hamnade jag i en period av mörk och hård musik. Som om något desperat ville hålla dragningen mot kläder i mörka toner kvar på banan ytterligare en tid.

Så, den 15/5 (som inlägget antyder) vände det. Senaste veckan har jag susat runt i ett gungande discorus som osökt för tankarna till tighta skjortor, uppknäppta till naveln, utsvängda byxor, paljetter och flerfärgat ljus ;)

Ett axplock av favoriter som lyfter våren ytterligare några steg uppåt:

Midnight Juggernauts - Dystopia:
Road To Recovery
Shadows
Tombstone

Pet Shop Boys - Popart:
Always On My Mind
Somewhere
Red Letter Day

Hercules and Love Affair - Hercules and Love Affair:
You Belong
Blind

Scissor Sisters - Scissor Sisters:
Comfortably Numb
Filthy Gorgeous
Tits On The Radio
Get it get it

Cut Copy - In Ghost Colours:
Out There On The Ice

Moby - Last Night:
Ooh Yeah
Disco Lies

Dagens Dandy-länk:
http://www.savilerowco.com/products/men/men-accessories?pgs=12&psi=1&cpg=1

Dagens Dandy 26/5

Dagens favorit 23/5

Dagens Dandy, 2008-05-21

Musik blir inte mycket bättre än så här

Midnight Juggernauts:

http://www.midnightjuggernauts.com/index.php/capitol/midnight_juggernauts/dystopia/galerie_video

Sommaren är räddad.

Days of Dandy

2008-04-21

2008-04-22

2008-04-30

2008-05-05

2008-05-06

Vardagsdramatik

Våren har den senaste veckan kommit med raska steg. I takt med ökande solsken och värme har min garderob likt alla andra år börjat kännas alltmer mörk och vintrig. Vad hade jag på mig den här tiden förra året? Det ständiga jackproblemet. Jag saknar en ljus poplinrock för vardagsbruk.

Dagens outfit består av mörkbeiga linnebyxor i chinossnitt, ljusblå skjorta, strumpor i samma ton och tanned-färgade full brogues. Här börjar en amatördandys oförvanskade, spontana vardagsdramatik. Jag är mot de flesta stilkonventioner på jobbet i linnebyxor (därav ingen slips), utan skärp. Det sistnämnda högst ovant och en del på prov, en del pga att jag inte har något skärp som vettigt matchar mina skor... Nyss upptäckte jag även att jag den slipslösa dagen till ära förväxlade en av mina v-ringade t-shirts med en rundhalsad, vilken irriterande kommer att sticka fram under skjortkragen hela dagen.

Under den i vanlig ordning hastiga (läs; vårdslöst våldsam framfärd) cykelturen till jobbet i morse vinglade jag till vid betongfundamentet intill en cykeltunnel, och såg för en sekund hur jag illa tilltygad, liggandes på cykelbanan bara oroade mig över ovan nämnda saker. Det känns nästan nördigt. Samtidigt kan jag verkligen inte hjälpa att det stör mig.

Jag kliver så in i ett kontorslandskap till bredden fyllt av svenska män i fotriktiga Birkenbstocktofflor, hiskliga citrongula och för stora t-shirts, illasittande slitna jeans, diverse urtvättade mörka bomullsplagg ur något i stil med KappAhls höstkollektion anno 1991, luvtröjor, sneakers, ostrukna skjortor. Ibland undrar jag korta stunder över varför jag oroar mig över mina egna kläder, men de är korta och går alltid över mycket snart.

Jag kommer under överskådlig framtid aldrig att komma till jobbet i t-shirt eller annan fritidsklädsel. Dock kan det nog kännas rätt ok med linnebyxorna och skjortan, för stunden iaf.