Livsfarligt...

Jag kommer ögonblickligen att vända förhållandena efter dessa rader, men det spelar ingen roll. Just nu känns allt bara så otroligt bra! Jag har tonvis med jobb vars deadline ligger alltför nära, på gränsen till att det säkert går att ro i land, men det spelar ingen roll. Det är bara så jäkla bra :D

Många småsaker som bara gör det härligt att vara. Rätt musik, en tid bokad hos frisören, kostymen jag bär... Jag känner inte ens av ångesten efter mitt högst kontroversiella införskaffande av en cykelhjälm. Ja, ni läste rätt. Cyklar man dock så oerhört vårdslöst som jag gör, i kombination med att jag under färden är totalt bortkopplad från omvärlden i min värld av mp3-autistiskt tunnelseende, finns det inget försvar för att mina tjejer därhemma skall behöva mata mig med morotsjuice i sugrör resten av livet för min gränslösa fåfängas skull.

Ni som trodde klivet in i vuxenvärlden låg i att få barn, skaffa hus, utbildning, hund eller bil, glöm det. Det gestaltas av ett stycke svart frigolit, täckt av ett lager tunn plast med svart pianolackfinish.

Tänkte bara klargöra läget kort innan det ändras som variation till resten av allt jämmer, gnäll och elände i den här bloggen. Frågan är bara Hur illa det kommer att gå nu efteråt...