Dandy

Utvandrad

2009-02-27T05:08:00.000-08:00

Kära besökare.

Mina betraktelser återfinns nu för tiden på The Drones Club. Varmt välkomna dit för ytterligare främjande av klassisk stil i svenska mäns vardag.

Med vänliga hälsningar

The Dandy

Non Casual Pink Friday

2008-10-31T05:29:00.000-07:00

Jag har i många inlägg ondgjort mig över hur folk klär sig på de flesta svenska kontor jag upplevt. För att förbättra läget har jag nu vid två tillfällen anordnat Non Casual Pink Friday på vårt eget kontor.

Konceptet är enkelt. Klä upp dig så stiligt du kan och känner för tillsammans med resten av personalen. Jag uppmuntrar även alla att ha något rosa på sig. En skjorta, en slips, en kjol, en scarf, ett par strumpor etc. Det har blivit populärt.

Dagens Dandy 15/9

2008-09-15T07:21:00.000-07:00

Dagens Dandy

2008-09-12T02:06:00.001-07:00

2008-08-21

2008-08-27

2008-09-03

2008-09-10

Foppatofflor

2008-08-26T04:03:00.000-07:00

Svar i forumtråd: http://www.kingmagazine.se/Forum/Trad/?Topic=390

Bästa Kingläsare!
Min sambo envisas med att ständigt bära foppatofflor. Dessa hemska gula Kalle Anka fötter!Det gnisslar när han går med dem. Han använder dem till såväl jeans, kostymbyxor som shorts. Jag har föräves fösökt köpa typ loafers till honom men nehej då - foppatoffeln åker på. Han är ett inbitet hockeyfan och har även en fnasig hockyfrilla. Vad kan man göra?

Hej Katarina

Jag har ingen aning om vilken slags typ av person varken du eller din toffelälskande sambo är, eller vad ni har för värderingar. Därför är det svårt att formulera min åsikt och mitt råd på ett sätt som inte misstolkas. Jag gör ett försök.

Jag tycker först och främst inte om foppatofflorna på något vis. De är fula och ämnade för i absolut nödfall användas på stranden eller i trädgården, men helst inte där heller. Mitt ogillande är djupt rotat, men försök läsa min text till slutet även om den blir lång (framförallt din sambo).Om sambon i egenskap av hockeyfan hör till gruppen som är hängiven snusare, på läktaren dricker öl och skriker saker i stil med "jävla fjolla" eller värre om folk på planen, tror jag min åsikt är helt utan verkan och smått meningslös i vilket fall.

Framförallt förknippar jag dem (tofflorna) med gruppen av människor som jag väldigt ofta ser bära dem. Jag ser överviktiga människor som gärna svär högt och offentligt, gärna också när de tillrättavisar sina stökiga barn.Typen av människor som tycker att "man får/ska väl klä sig som man vill", men som vid första tillfälle gnäller och pratar skit om folk som lägger ner tid på sitt utseende och sina kläder. "-Jävla snobb" etc. Det är största orsaken till mitt ogillande.

Tofflorna ser ut som leksaksskor, endast tänkta för små barn.

Sedan tycker jag det låter märkligt att din sambo ibland använder kostymbyxor, och sen har tofflor till dem? Vad är då poängen med att använda en finare typ av byxor? Äger han andra skor? Använder han "finskor" till t ex blåkläder eller andra arbetskläder?Sedan. Frisyren du nämner, i kombination med tofflorna. Jag tror att det krävs väldigt mycket för att få din sambo att tänka om, med tanke på läget du beskriver.

Jag gissar att han är väldigt övertygad om att det faktiskt ser rätt bra ut. Framförallt använder han säkert argumentet att så många andra ju också har dem, så hur fel kan det vara? Det ändrar man inte på hur som helst.

Det ser hemskt ut. De, som jag, som innerligt tycker det är dock för väluppfostrade för att säga det direkt till toffelfolket. Och vi är många som avskyr dem (tofflorna alltså).Jag hoppas innerligt att du på något vis kan få din sambo att sluta ha Foppatofflor. Både för din skull, men mest för hans egen. Jag har svårt att se att jag skulle kunna ta en vuxen människa i Foppatofflor på allvar i någon situation.

Semester!!!

2008-07-04T08:28:00.000-07:00

Åter 11/8

Sommar!

2008-07-03T01:56:00.000-07:00

Givetvis ackompanjerad av sköna toner:

Barry Manilow - Copacabana

Nouvelle Vague - Just Can't Get Enough
Kleerup - Chords
Miss Kittin - Kittin Is High

Scooter - Marian (Version)

Trodde aldrig jag skulle kunna/ha någon orsak att stå för att gilla något av den sista artisten...

VLC media player och dess equalizer, gör underverk i en laptop med kasst ljudkort!

En mycket, mycket otäckt märklig man...

2008-07-01T23:45:00.000-07:00

Man hör nästan The Twilight zone-jingeln... Hoppas jag aldrig någonsin behöver utsättas för en så dum människa:

Douchebag Phone Message - Watch more free videos

Dagens musik: Portishead - Dummy

Att välja titel till sin bok...

2008-07-01T23:16:00.001-07:00

...Lär inte vara det lättaste. Dock bör man säkerligen tänka om både en och två gånger innan man bestämmer sig:
ISBN: 9789132109324

Livsfarligt...

2008-07-01T01:21:00.000-07:00

Jag kommer ögonblickligen att vända förhållandena efter dessa rader, men det spelar ingen roll. Just nu känns allt bara så otroligt bra! Jag har tonvis med jobb vars deadline ligger alltför nära, på gränsen till att det säkert går att ro i land, men det spelar ingen roll. Det är bara så jäkla bra :D

Många småsaker som bara gör det härligt att vara. Rätt musik, en tid bokad hos frisören, kostymen jag bär... Jag känner inte ens av ångesten efter mitt högst kontroversiella införskaffande av en cykelhjälm. Ja, ni läste rätt. Cyklar man dock så oerhört vårdslöst som jag gör, i kombination med att jag under färden är totalt bortkopplad från omvärlden i min värld av mp3-autistiskt tunnelseende, finns det inget försvar för att mina tjejer därhemma skall behöva mata mig med morotsjuice i sugrör resten av livet för min gränslösa fåfängas skull.

Ni som trodde klivet in i vuxenvärlden låg i att få barn, skaffa hus, utbildning, hund eller bil, glöm det. Det gestaltas av ett stycke svart frigolit, täckt av ett lager tunn plast med svart pianolackfinish.

Tänkte bara klargöra läget kort innan det ändras som variation till resten av allt jämmer, gnäll och elände i den här bloggen. Frågan är bara Hur illa det kommer att gå nu efteråt...

Underbara Rea! En reajunkies bekännelser och bestämda uppfattning.

2008-06-30T02:02:00.000-07:00

Jag har tidigare skrivit om mina tankar om svenska mäns stilmissar. När det gäller att handla på rea faller en stor del av sveriges män in i kategorin som tycker: "-Kläder ska köpas dyrt, när man behöver dem. Det är bara kärringar som springer på reor etc. etc. ".

Jag skrattar rått.

1. Man tjänar naturligtvis på att köpa kläder löpande, istället för att göra punktinköp några få gånger när man måste. Dessutom, är det någon gång man absolut inte hittar det man behöver är det när man Måste ha det.
2. Varför betala mer än man behöver?
3. Det är roligt att reafynda, och nej, det ser inte bättre ut för att du betalt mycket pengar för kläderna. Jag skulle snarare säga att det är en långt större bedrift att klä sig snyggt utan att betala en förmögenhet för det.

350:- istället för 2500:-

Ytterligare en vanlig uppfattning bland svenska män är att plaggen som finns kvar på rean finns där för att ingen annan vill ha dem. Till viss del är det sant. Få vill ha dem, för att svenske mannen skall vanligtvis gå klädd i beiga dockers eller trista blåjeans och en skjorta. Den sistnämnda gärna i för stor storlek då en man "inte har small eller medium", hur den sitter är av sekundär betydelse.

Således finns det ofta många roliga, snygga plagg kvar på rean. Jag resonerar precis som Sebastian Dollinger i Kings fredagspanel och säger till sveriges män: Fortsätt med er attityd, så blir det så mycket mer kvar till mig.

Dagens Dandy 18/6

2008-06-26T04:01:00.000-07:00

Jobb, jobb, jobb... Sammanfattar tillvaron just nu. Ingen tid för kreativt bloggande. Inte för mindre krativt heller för den delen. Kompletterar kort med senaste kängan mot jantesverige:

Arbetsskada

2008-06-25T00:54:00.000-07:00

Det hade gjort mindre ont om såret satt på kroppen. Den var ny, jag tyckte jäkligt bra om den, och nu är det i princip bara att kasta skjortan. En enorm reva i ärmen, orsakad av ett vasst hörn på en hylla vilket skjortan hakade fast i när jag passerade. Det har totalt förstört min dag.

Au Revoir Simone...

2008-06-19T06:03:00.000-07:00

... och "And Sleep Al Mar". Vet inte om länken fungerar då storebror hos min uppdragsgivare slutligen bestämt sig för att även blockera You Tube:

http://www.youtube.com/watch?v=RWQZa3QsLRE

Skönt, lugnt och stilla.

Bespoke

2008-06-19T01:30:00.000-07:00

Jag har hört uttrycket användas här och där, nu vet jag vad det egentligen betyder, och att jag en dag skall äga plagg som uppfyller dess innebörd:

http://www.englishcut.com/archives/000004.html

Jämlikheten, och den moderne mannen

2008-06-13T01:03:00.000-07:00

Där sitter vi klädintresserade män i klistret. Enligt många kvinnor skall man vara välputsad och stilig, men bara till en gräns vars acceptans varierar kraftigt efter betraktarens dagsform.

Smaka på den här infallsvinkeln: Ni är bjudna på fest. Din kvinna våndas över vad hon skall ha på sig, det har hon gjort länge, och gör det varje gång hon skall klä på sig. Det är helt accepterat, hon har bra smak, och ser bra ut i det hon väljer. Det får ta sin tid.

Du står lite inför samma utmaning, men, "-Du kan väl dra på dig ett par byxor och en skjorta?...". "Du tar ju lika lång tid på dig att göra dig i ordning som jag...". "Ville jag vara ihop med en tjej så...".

Oavsett hur tålmodig din bättre hälft är / hur god koll hon har på herrmode, tror jag de damer som fullt ut låter oss släppa loss i den mån vi mår bra av är svårfunna, för visst tusan är det olustigt när kläderna inte matchar/känns rätt?

Läs bara resonemanget i Claes Juhlins blogginlägg "Sloane Street goes Bronx, 2008-06-12", och där är det Pamela Bellafesta, modekvinna om någon som uttalar sig...

När blir det fjolligt, vad är fjolligt?

Vi män ska givetvis ha lika god koll som kvinnor på barnuppfostran, dela lika på hushållssysslorna, kunna prata om känslor öppet, tycka om och vara bra på att baka blåbärsmuffins. Det är naturligt och självklart i min vardag. Vi ska dock fortfarande också ha full koll på hur man lagar bilen, sköta trädgården, vara en fulländad snickare/målare i både teori och praktik, för det är ju vad en riktig man ska kunna. Karlsysslor.

Min bil står otvättad under längre perioder, rostfläckarna växer oroväckande. Den är intressant, bara som färdmedel, när den fungerar. Vaddå årsmodell, hästkrafter, "Teknikens Värld"? Jag snickrade dock nyligen nytt trägolv, tapetserar regelbundet om där det behövs, och min morotskaka slår de flestas, men min garderob känns ofta för liten och saknar ständigt både det ena och det andra...

Det kommer just nu att dröja länge innan jag kan strunta i den detaljen. Jag är fåfäng, rent av kokett, och trivs ganska bra med det.

Pippi Långstrump Internationellt...

2008-06-03T07:03:00.000-07:00

När man jobbat en lång dag på ett alldeles för kvavt kontor och deltagit vid för många långa möten, börjar man tänka i konstiga banor, på konstiga saker.

Hittar Pippi en "Spunk" även i de engelska versionerna?

Måtte jag inte hamna i någon som helst djupare diskussion innan jag åker hem för dagen...

Låten för stunden: Amstedam Klezmer Band - "Sadagora Hot Dub"

Helt onaturligt.

Dagens Dandy 2/6

2008-06-02T04:12:00.000-07:00

Dagens musik: Interpol - "Leif Erikson"

Overdressed

2008-06-02T02:14:00.000-07:00

Jag var för några dagar sedan på banken och förhandlade till oss ett vettigt bolån. Man (jag) besöker inte banken i sådana ärenden i annat än kostym, skjorta och slips. Det känns fel.

Efteråt var det dags att åka till jobbet. På plats kände jag mig som den lilla sjuåriga killen som mamma klätt upp med fluga, vattenkamning och finbyxorna inför skolfotot i första klass. Smått löjlig, trots att jag älskar kostymen och hela outfiten. Ett sånt nederlag, och helt emot min egen filosofi.

Jag får nog spara det paketet till festligare tillställningar än kontorsmötet på IT-konsultfirman.

Det omvända snobberiet

2008-05-28T01:24:00.000-07:00

Jag upplever ofta ett utbrett förakt mot åsikter om att folk klär sig mindre smakfullt, rent av illa. Det är i sverige ett grundmurat tabu, som i så många andra sammanhang, att ha åsikter om slarvig ful och ovårdad klädsel, framförallt män emellan. Man anses som "snobb" och översittare. Givetvis hör det till god ton att inte basunera ut sitt förakt mot många svenska mäns brist på stil.

Det är här dubbelmoralen åter gör sig gällande. Det omvända snobberiet är omfattande. Hur det är allmänt accepterat att i föraktfulla ordalag prata om folket som faktiskt lägger ner lite tid på sitt utseende och kläder. Fjolla, snobb, vem tror han att han är? Att öppet skoja om mannen i kostym,
"-Hahhah, vems födelsedag firar du?", "Höhöh. Ska du på begravning eller?".

Det skulle snabbt gå illa för mig om jag lite skämtsamt kommenterade;
"-Hahhah kolla, T-shirt, slitna jeans och skitiga sneakers på kontoret. Ska du ut och meka med moppen eller?", eller
"Hahah, kolla, snedtrampade sandaler, noppriga vita tubsockor och för korta byxor...".

Tack och lov vill jag inte säga att jag inte tycker det gäller generellt. Det beror mycket på var/bland vilket folk man befinner sig. Dock är det alltför vanligt förekommande.

Våren, garderoben och Musiken

2008-05-28T00:49:00.000-07:00

Med våren kommer solen, värmen och en märkligt stark drift att omvandla garderoben från toner av svart, grått och mörkbrunt till Khaki, ljusblått, rosa... Materialen går från Manchester, tweed och tjock ull mot poplin, linne och luftiga tunna ullvävar.

I morse drog jag parallellen från denna utveckling, till de senaste sex veckornas nyanser i mitt Mp3-galleri. Vintern och den tidiga våren har i vanlig ordning handlat om en brokig blandning av pop, rock, synth (alla möjliga varianter), electro, Bossa Nova m.m.

När våren så för några veckor sedan som mest började sätta sin prägel på vardagen, hamnade jag i en period av mörk och hård musik. Som om något desperat ville hålla dragningen mot kläder i mörka toner kvar på banan ytterligare en tid.

Så, den 15/5 (som inlägget antyder) vände det. Senaste veckan har jag susat runt i ett gungande discorus som osökt för tankarna till tighta skjortor, uppknäppta till naveln, utsvängda byxor, paljetter och flerfärgat ljus ;)

Ett axplock av favoriter som lyfter våren ytterligare några steg uppåt:

Midnight Juggernauts - Dystopia:
Road To Recovery
Shadows
Tombstone

Pet Shop Boys - Popart:
Always On My Mind
Somewhere
Red Letter Day

Hercules and Love Affair - Hercules and Love Affair:
You Belong
Blind

Scissor Sisters - Scissor Sisters:
Comfortably Numb
Filthy Gorgeous
Tits On The Radio
Get it get it

Cut Copy - In Ghost Colours:
Out There On The Ice

Moby - Last Night:
Ooh Yeah
Disco Lies

Dagens Dandy-länk:
http://www.savilerowco.com/products/men/men-accessories?pgs=12&psi=1&cpg=1

Dagens Dandy 26/5

2008-05-26T05:27:00.001-07:00

Dagens favorit 23/5

2008-05-23T03:41:00.000-07:00

Dagens Dandy, 2008-05-21

2008-05-21T01:18:00.000-07:00

Musik blir inte mycket bättre än så här

2008-05-15T03:37:00.000-07:00

Midnight Juggernauts:

http://www.midnightjuggernauts.com/index.php/capitol/midnight_juggernauts/dystopia/galerie_video

Sommaren är räddad.

Days of Dandy

2008-05-14T01:40:00.001-07:00

2008-04-21

2008-04-22

2008-04-30

2008-05-05

2008-05-06

Vardagsdramatik

2008-05-08T01:36:00.000-07:00

Våren har den senaste veckan kommit med raska steg. I takt med ökande solsken och värme har min garderob likt alla andra år börjat kännas alltmer mörk och vintrig. Vad hade jag på mig den här tiden förra året? Det ständiga jackproblemet. Jag saknar en ljus poplinrock för vardagsbruk.

Dagens outfit består av mörkbeiga linnebyxor i chinossnitt, ljusblå skjorta, strumpor i samma ton och tanned-färgade full brogues. Här börjar en amatördandys oförvanskade, spontana vardagsdramatik. Jag är mot de flesta stilkonventioner på jobbet i linnebyxor (därav ingen slips), utan skärp. Det sistnämnda högst ovant och en del på prov, en del pga att jag inte har något skärp som vettigt matchar mina skor... Nyss upptäckte jag även att jag den slipslösa dagen till ära förväxlade en av mina v-ringade t-shirts med en rundhalsad, vilken irriterande kommer att sticka fram under skjortkragen hela dagen.

Under den i vanlig ordning hastiga (läs; vårdslöst våldsam framfärd) cykelturen till jobbet i morse vinglade jag till vid betongfundamentet intill en cykeltunnel, och såg för en sekund hur jag illa tilltygad, liggandes på cykelbanan bara oroade mig över ovan nämnda saker. Det känns nästan nördigt. Samtidigt kan jag verkligen inte hjälpa att det stör mig.

Jag kliver så in i ett kontorslandskap till bredden fyllt av svenska män i fotriktiga Birkenbstocktofflor, hiskliga citrongula och för stora t-shirts, illasittande slitna jeans, diverse urtvättade mörka bomullsplagg ur något i stil med KappAhls höstkollektion anno 1991, luvtröjor, sneakers, ostrukna skjortor. Ibland undrar jag korta stunder över varför jag oroar mig över mina egna kläder, men de är korta och går alltid över mycket snart.

Jag kommer under överskådlig framtid aldrig att komma till jobbet i t-shirt eller annan fritidsklädsel. Dock kan det nog kännas rätt ok med linnebyxorna och skjortan, för stunden iaf.

Dagens Dandy 22/4

2008-04-22T04:15:00.000-07:00

Project Liposuck

2008-04-11T06:05:00.001-07:00

Löptillfälle 2. Känner mig lätt och smidig som en timmerstock sedan förra joggingturen. Det sägs att man inte ska träna med träningsvärk, och det finns förmodligen flertalet medicinska orsaker som stöder det. Dock måste jag nog ta de få tillfällen som ges om det skall bli något av den här tänkta konditionssatsningen. Jag har ett svårförtryckt sockerberoende, och ett midjemått och en matchvikt som ständigt ökar av helt fel orsaker. Om än sakta, men konstant och utan antydan att avta.

Det gick hyfsat fysiskt sett. Det går hyfsat fysiskt sett när kroppen håller relativt bra hela vägen, medan viljan efter ca tre fjärdedelar av sträckan träder in i något slags standby läge. Då väntar viljan otåligt på, nästan ber om att kroppen skall ge efter och hjärtskärande utropa "Jag tyar icke mer...".

Förhoppningen är att det med tiden skall gå hyfsat, och rent av bra inte bara fysiskt, men även psykiskt. De där gångerna då benen vill ge vika, men viljan trackaserar kroppen så hårt för det att det går ändå. Den dagen är ännu långt borta.

Någonstans där viljan var på upphällningen, ångade Mats (från förra rundan) förbi i motsatt riktning. Det gick oroväckande fort. Han nickade leende då vi möttes, jag gjorde detsamma, och släpade mig med lite ny vilja vidare mot slutmålet och omklädningsrummen. Hela vägen i vad som med lite vilja kan kallas springande tempo.

Dagens Dandy 11/4

2008-04-10T23:59:00.000-07:00

Jag är evigt trött på svenska mäns rädsla, eller motvilja till att bära slips på jobbet. Som konsult blir jag rent av avrådd att ha slips på mig hos kund innan klädkoden hos företaget i fråga säkerställts. Normalfallet är att klädkod helt saknas och personalen i en skrämmande stor allmänhet hasar omkring i fotriktiga skor (sandaler av olika hemska slag) och inte alltför sällan i jeans och T-shirt eller luvtröja. På kontor.

Här ses det uppklätt att bära kavaj, för att inte tala om slips. I början av mitt nuvarande uppdrag fick jag ofta frågor om jag skulle på fest, eller om det var något annat speciellt på gång de dagar jag hade kostym, och slips. Nu efter ca 2 år på företaget har de vant sig.

Jag har fått frågan om varför jag klär mig som jag gör. Jag brukar svara i stil med att det förmodligen är av samma orsak som vem som helst sätter på sig vilka kläder som helst. Det är de kläder jag trivs i. Känner jag för att inte ha slips på jobbet, har jag inte det. Just nu hör det till undantaget. Jag pratade här om veckan med en av engelsmännen på avdelningen, som i vanlig välvårdad brittisk ordning givetvis kom till kontoret i kostym och slips då han nyligen flyttat hit. Efter några månader av typiskt svenska kommentarer och frågor om vem som dött, resignerade han till V-ringad tröja och skjorta. Utan slips.

Som en stilla klagan och uppgivenhet inför den kassa svenska du-får-inte-sticka-ut mentaliteten, lanserar jag nu min uppmuntran till stil i vardagen, "Dagens Dandy":

Backrundan #1

2008-04-09T04:22:00.000-07:00

Jag har motionerat med löpträning i omgångar, men nu var det länge sedan. Nu efter ca 1½ år som IT-konsult har stillasittande arbete, mycket godis och avsaknaden av träning börjat sätta sina spår. Länge har tanken funnits att återuppta springandet, men det har i vanlig ordning inte hänt, förrän nu. Min kollega Göran på konsultföretaget är ett fysfenomen av rang, och springer ofta. Gissningsvis 3-4 dagar i veckan. Det smittar av sig, och idag gjorde jag till slut slag i saken och hängde på under lunchen, vi skulle ta det relativt lugnt, men springa en något längre vända.

Vi möttes vid omklädningsrummen, jag, min kollega och en kille till, Mats. En trevlig och mycket sympatisk man från norra sverige, uppenbart avverkandes ett betydande antal mil i löpspåren, per vecka. Inte helt osannolikt varvat med flertalet besök på gym.

De brukar springa tillsammans, Göran och Mats. Jag hade mina aningar om vad som väntade under dagens tur. Min målsättning var att hänga på så länge det gick, och avvika mot omklädningsrummen när krafterna började ta slut. Redan vid ombytet stod det ganska klart vad jag hade att vänta. Småpratandes om senaste tidens löparrundor svidade mina nyvunna löparkompisar om. Mats klev i sina löparbyxor, och en vindjacka, lätt blekt på det där viset bara åtskilliga mil i ur och skur, gassande sol som snöslask kan åstadkomma. Smått orolig över att den Ena av de två armbandsuren/GPS/pulsmätarna börjat krångla. Förmodligen av utmattning och minst sagt ihärdig användning. Jag har aldrig ens varit i närheten av stadiet att införskaffa någon sån utrustning.

Göran planerade någon slags strategi för att undvika den senaste tidens krampanfall i benen. "-Jag stannar nog och stretchar lite efter en 2km" konstaterade han på sitt vanliga anspråkslösa vis. Så gav vi oss av. Någonstans i bakhuvudet hade jag en fåfäng, men ändå seriös förhoppning om att hänga på hela sträckan runt, något så när i deras tempo.

Efter ca 2 km stannar Göran mycket riktigt och mjukar upp lite, vi fortsätter i det tempo som nu börjar kännas rätt behagligt. Helt ok än så länge tänker jag. Någon minut eller två senare dansar han återigen upp vid vår sida som om han aldrig stannat.

"-Undrar du inte varför den kallas Backrundan?" frågar Mats efter en stund med en anad glimt i ögat, jag är för upptagen med att andas rätt för att se efter. "-Det är så att den helt saknar backar"... Vi befinner oss trots allt på ett avsnitt som mycket väl skulle kunna innebära det. Möjlighet till gott och väl 10 km löpning på plan mark, sen vek vi av åt vänster, svagt uppför.

Vi rör oss längre och längre bort från vår utgångsposition, utan antydan till att vända åter. Efter att ha intervallpressat oss upp till en av stans högre punkter, och Göran visat klass genom att i sedvanligt fantomtempo öka hela vägen till toppen, tröstar jag mig med att det är vila nerför. Jag har i alla fall kvar rutinen att ta tillvara på nedförslutet. Vid foten av en av stans längre backar, vänder vi och fortsätter uppför igen. Åter vid toppen känns det att jag inte löptränat på ett bra tag, männen strax framför mig tuffar på, till synes måttligt påverkade, snarare inte alls. Jag vet inte hur långt vi ska fortsätta, och jag vill inte veta. Det är lika bra att lyckligt ovetande nöta på så länge det går. I varje uppförsbacke drar Göran ifrån och tar en kort stretch/vilopaus vid toppen, inväntandes mig och Mats, som mycket sympatiskt håller min takt. En trevlig löptur.

Vi kryssar fram och tillbaka över stigningar och genom en bäckravin. De har sprungit här otaliga gånger förr. När vi så en stund senare åter befinner oss vid foten av den stora backen, och de andra två återigen viker av in mot höger, och ytterligare höjder förtsätter jag rakt framåt. Många fler uppförsbackar hade sannolikt resulterat i oförutsägbart långvariga plågor de kommande dagarna. Inte helt omöjligt också i att jag inte tagit mig tillbaka i springande tempo. Jag var redan, lindrigt uttryckt, ordentligt mör.

De sista uppskattningsvis 3 kilometrarna går dock hyfsat. När jag kommer tillbaka till utgångspunkten vid omklädningsrummen har jag varit ute i ca 52 minuter, och avverkat uppskattningsvis 10 km. Min målsättning är att inom en överskådlig framtid ta mig runt hela "Backrundan" tillsammans med Mats och Göran.

Förhoppningsvis blir det också så, det återstår nu att se när. Först skall jag ta mig igenom eftermiddagen. Jag känner mig lätt frusen, på det utmattade lite febriga viset och ser måttligt fram mot att ta mig hem 5 km på cykel. Sen är det bara att överleva de kommande dagarnas förmodade mördarsmärtor i benen och köra igen på torsdag eller fredag...

Designa din egen volvo

2008-04-08T00:07:00.000-07:00

För 18 750:- kan du designa din egen Volvo C30 gällande färg, mönster, extrautrustning och motor. Lite som lyxvarianten av att vika upp byxbenen. Hållbarheten garanteras dock bara i 2 år, och jag gissar att man inte riktigt bara kan dra bort den flagnande(?) plasten som ett uttjänt klistermärke.

Rolig möjlighet för de med kapital och lite glad amatördesignerambition. Det skall dock bli intressant att se hur många, men framförallt vilka som nappar på idén. Lite för dyrt för folket som trimmar, tonar rutor och bygger bilstereo. Kör människor med pengar och ett uttalat intresse för design och stil Volvo?
Min gissning är att det i stor utsträckning blir personer i stil med mellanchefer inom industrin, en och annan pokermiljonär och kanske "Mackan" i Kungsör som anammar konceptet. I sista fallet finansierat med de sparade barnbidragen, givetvis tillsammans med en smaklös spoiler.

Avslutningsvis. Jag arbetade en tid på volvo, och vet av erfarenhet hur svårt man i perioder har att hålla leveranstakten, ens med standardkonfektionen. Hur kommer man då att klara av skräddarsytt?

Svensk pubkultur, eller svenska stilmissar #3

2008-04-02T01:33:00.000-07:00

Varandes en man med barnfamilj kommer jag inte alltför ofta ut för att lite avslappnat ta ett glas. I fredags var det så dags. Tillsamans med några goda vänner, och trevliga nya bekanta gjorde vi en tur ut i nöjeslivet. Kvällen började med 2,5 timmar skön ångest och trevlig filmupplevelse då vi såg "Into the Wild". Rätt långt från en snaskig feelgoodfilm, men fantastiskt bra. Jag rekommenderar den varmt. Mycket kortfattat och torftigt beskrivet handlar filmen, regisserad av Sean Penn, om Christopher McCandless, spelad av Emile Hirsch, och hans ensamma vandring genom USA mot målet Alaska. Där vill han komma bort från civilisationen, sina föräldrar och i ödemarken hitta sig själv. På vägen paddlar han bland annat utan erfarenhet nedför hela Coloradofloden. Filmen bygger på en verklig händelse.

Går du dock igång på Jean-Claude van Damme, puckade action-onliners och hårda killar som sparkar högt kommer du uppleva de två timmarna som några av de längsta i ditt liv. Lika njutbara som att i hög fart hårt gränsla en cykelram utan fotfäste, eller för oss föräldrar som tre timmars väntan på Busfabriken bland andras motbjudande, osnutna, svettiga och öronbedövande högljudda barn. Kvällens evenemang föregicks av det sistnämnda.

Efter filmen släntrade vi så vidare till en närbelägen restaurang för mat och dryck. Då jag inte har mycket till övers för elitseriehockey, eller främst folket som förbehållslöst höjer företeelsen till skyarna, var det föga intressant att kvällens match visades på ett större antal stora skärmar på puben, vägg i vägg med vår restaurang. Utestället var således välfyllt av folk med avsikten att i gemensam masspsykos avnjuta drabbningen, dunka varandra i ryggen, dricka för mycket öl och i rörande samförstånd utbyta expertkommentarer om spelares förträfflighet etc.

Vid bordet bredvid vårt satt ett praktexemplar av kvinnligt hockey-fan, som osmickrande överentusiastiskt hela tiden kände sig tvungen att för allmänheten kungöra sina djupa sympatier för hemmalaget. Lite i stil med "-Hallå, jag tycker det är jättetufft med ishockey"... Eller mer, "-Hallå, jag tycker det är jättetufft att tycka det är jättetufft med ishockey, bli imponerad av mig". Precis som saker som måste heta det de utger sig för att vara, har jag svårt att ta sådan uppenbart påklistrad entusiasm på allvar. Lätt överviktig, lite för hårt sminkad, osmakligt klädd och för sina bordskamrater generande högljutt oförgyllde hon kvällen. Utan att ta någon märkbar notis om det satte hon kronan på verket genom att välta ner sin välfyllda öl från bordet. Temat för kvällen var satt...

När så restaurangköket stängde för kvällen förflyttade vi oss till den intilliggande krogens bar för några glas och kanske en tur på dansgolvet. Det senare blev omgående mindre lockande. Golvet var välfyllt trots den tidiga timmen. DJn spelade, schlager. Och mer schlager. Jag har aldrig varit på en saloon i det forna vilda western, men förutom folk som hängde i ljuskronan, skapad av något gammalt vagnshjul fanns nog många av de resterande tillbehören i lokalen vi nu befann oss i.

Vilken cirkus, lätt underhållande. Öltältssverige flyttar inomhus. Hemska människor, dansandes till hemsk musik. Jag tror det uppskattningsvis krossades 3 - 4 glas eller flaskor på dansgolvet inom loppent av någon timme eller två. Något ingen verkade bry sig särskilt mycket om. Afterskipatrullen hade trivts som fiskar i vattnet.

Strax efter tolvslaget cyklade jag hemåt, och däckade efter några obligatoriska stora glas vatten på sant småbarnsföräldersmanér tungt i säng.

Svenska mäns stilmissar #2

2008-03-27T00:48:00.000-07:00

Så dyker de upp igen, nu i Pause Hugo Rehnbergs blogg "Mitt Liv Hugo". Dessa förmodligen i sann tonårsanda snusande, skäggstubbsbeprydda coverbandskulturens väktare. Flockdjuren med lätt begynnade ölmage, säkerligen också med både en och två balla tatueringar. I detta fall kommer gänget komiskt nog från Norrköping och då i deras kategori förmodligen talandes med en alldeles extra särpräglad avart av den allt annat än vackra östgötskan. Vilken fullträff!

"- Kan ja få en till Jäger 'å Red Bull dö'?"...

Åtta "grabbar" (bara förstås) på afterski i Åre under Påsken. Alla iförda likadana, egenhändigt utformade mjukiströjor med tryck. Afterski patrullen...

http://www.pause.se/blogperm.aspx?intId=1459&intBlogId=1

Svenska män av det slaget, vilka killar... Och att de bevarat vurmen för typen av tröja ända sedan de slutade nian, rörande. Kan man inte porta dem från Landets uteställen så vi besparas från deras förbannade skrålande allsång? Sen har vi ju kvinnorna som attraheras av dessa, men det är ett inlägg för sig.

Låt dem försonas till afterskibandets toner av "Sweet Home Alabama", tätt omslingrade släntra hem tillsammans och under en natts oskyddad, kort motbjudande brunst producera fula barn som kommer att heta Conny, Sonny och Kevin.

Begreppet Stilrent

2008-03-25T08:00:00.000-07:00

Det har blivit uttjatat och ett modeord att beskriva saker som stilrena. Begreppet används gärna, slentrianmässigt och felaktigt av vanligt folk i vardagen, ofta till synes i tron att det beskriver något som sparsmakat och minimalistiskt eller liknande.

En av de större, mer tydliga situationerna är när man i femmans "Room Service", vecka efter vecka har presenterat nyrenoverade rum för överlyckliga lägenhetsägare. Glada bortom ord vill man lite insatt ge någon form av omdöme om hur snyggt och hur mycket "jag" rummet utformats, personligt men fortfarande "stilrent".

Vad jag minns var den senast i raden Marie Picasso, som på sin gnälliga västmanländska prisade resultatet med hjälp av uttrycket. Hur ofta har någon annan än inredaren i det sammanhanget någon som helst aning om vilka stilar inredningen möjligen utformats efter?

Begreppet stilrent betecknar något som helt följer en viss vedertagen stil. Således kan ett överdådigt möblerat rum, till bredden fyllt av allt annat än sparsmakade, svulstiga rokokomöbler med sirlig gulddekor och kurviga linjer, vara rakt igenom stilrent.

Det är dock inte bara kreti och pleti som lite belevat vill svänga sig med uttrycket. Senast igår kväll läste jag "Modechefens topp tre" i senast numret av DV Mode, där en av platserna fylls av "Ett stilrent Acetatarmband av Roger Vivier"... Jag är inte särskilt insatt i hur man utformar smycken, men tror inte riktigt (rätta mig om jag har fel) att det finns en utpräglad stil för utformningen just Acetatarmband?

Borde inte modechefen eller för den delen DV Modes korrekturläsare, arbetande med en tidning som till stor del handlar om just stil, ha bättre koll på begreppen än så?

Vad har du gjort med Pause Hugo?

2008-03-25T06:17:00.000-07:00

Jag läste Pause för första gången våren '06. I väntan på att det sunkiga, men fortfarande billiga flyget med RyanAir skulle ta oss till London och några dagars shopping, köpte jag ett lösnummer och blev glatt förvånad över innehållet. En tidning riktad lika mycket till män som kvinnor, intressanta artiklar och modereportage, äntligen!

Jag har sedan dess prenumererat på tidningen i omgångar, och varit nöjd. Under hösten '07 bytte man så av någon anledning art director, och tidningen började visuellt att förändras. De tidigare så inspirerande modeartiklarna färgades med ens av vad jag antar man försvarande kallar artistisk frihet och nytänkande. Där jag tidigare såg en snygg outfit som gav roliga idéer och inspiration till egna framtida inköp, hittade jag nu en suddig, svart profil i skarpt motljus, iförd guldfärgade fotbollsbenskydd, klängandes på någon jäkla kraftledningsstolpe på en enslig bergsslänt, med tanken att det skulle symbolisera något slags future-tema?

I bästa fall kunde man av bilden gissa plaggens material av konturlinjerna.. Färg, mönster, typ av plagg gick ofta förlorade, liksom bildernas inspirationsvärde. Det finns bevisligen människor som bejublar denna förändring, men det förvånar mig om jag är ensam om mina åsikter.

Nu i senast numret av Pause får jag även andra tankar bekräftade. En läsare frågar om Pause "Håller på att tjeja till sig", och mycket riktigt. Enligt redaktionens svar kommer man nu medvetet att rikta modereportage och annat för tidningen centralt innehåll mot kvinnliga läsares intressen... Är det inte lönsamt nog att fortsatt även vända sig mot den allt större kretsen manliga läsare som intresserar sig för kläder och mode? Det finns ju redan en mängd mer eller mindre bra tidningar till större delen riktade till kvinnliga läsares intressen, varför vill ni bara sjunka in och bli ytterligare en del i den grå massan?

Jag fattade sedan jag läst senaste numret beslutet att säga upp min prenumeration till fördel för ett annat livsstilsmagasin. Inte för att Pause nu riktar sig mer till kvinnor, utan för att innehållet totalt inte längre är lika intressant för mig som det varit.

Jag är besviken Hugo, har adoptionen av Thomas tagit upp så mycket av din faderskärlek att du låter ditt verkliga skötebarn och flaggskepp, ett sant könsneutralt stil, mode och livsstilsmagasin gå ett slätstruket allmänt mängdtidningsöde till mötes? Besvara mina frågor Hugo, eller är det snarare Amelia snart? Varför?

Svenska mäns stilmissar

2008-03-25T06:10:00.000-07:00

Någon frågade en gång: "vilka är de värsta stilmissarna ute bland svenska män idag? vad får dig att fasa?"

Var ska man börja? Ta bort alla urtvättade bomullsplagg, alla kategorier. Kombinationen beige tröja Och beige byxor, flytta dem till safarin de förirrat sig från. Alla taskigt sittande jackor, kavajer etc, köper man ett plagg efter den idiotiska devisen "att få plats med en tjock tröja under" ska man ta mig tusan ha det under den jackan då man använder den, jämt. Svenska män har en förkärlek till att köpa plagg, en till två storlekar för stora för att "karlar har inte small eller medium".

Birkenstocksandaler på kontoret, need I say more? Hockeytröjor/halsdukar/kepsar... Rädslan att bära kostym och slips annat än då mamma tvingade dem på skolavslutningen i gymnasiet. Att de sedan använder samma illasittande, ofta smärtsamt fula kostym, och slipsen (som fortfarande hänger knuten sedan studenten) minst 20-25 år framåt.

Ostrukna skjortor. Alla människor iförda full funktionsplaggsmundering på stan, a'la Peak Performance i trippel Gore Tex, vandrarkängor, håll det till skidbacken, fjället och friluftslivet. Tribaltatureingar. Kavaj och byxor i två olika svarta nyanser (och material). Mjukisbyxor och stora gymnastikskor, gärna tillsammans med den för stora svarta skinnjackan, bland folk, som om de kom direkt från innebandyträningen. Skrålande fylleallsång och pubertala brunstvrål alla kategorier. Elitseriehockeyfanatism. Trångsynthet.

Värst är nog ändå det alltför utbredda föraktet för andra män som lägger ned tid på och bryr sig om hur de ser ut...

...Sen kanske ovanstående mer ska falla under den utbredda avsaknaden av stil snarare än att ursäktande kallas "missar"?

Smeknamn

2008-03-25T06:06:00.000-07:00

Jag arbetar som konsult, och har sett ett antal olika större företag från insidan. Gemensamt på många ställen är att vuxna män verkligen insisterar på att bli kallade via smeknamn. Fjantiga varianter syftande på för eller efternamnet.

Tag Hr. Örtenberg, som vill bli kallad "Örta"... Det bär mig emot att ha en seriös diskussion, eller referera till vuxna personer på det viset. Detta är också ett av de stora skälen till att jag har väldigt svårt för ishockey. Foppa, Sudden, Masken, vuxna män? Lite som att eftersträva den pubertala högstadiegrabbigheten. Nej tack. Till detta räknar jag inte att t ex Joachim kallas "Jocke, eller Mikael för Micke" etc.

Vad är grejen med det hela, kan någon förklara?

Inlägg ett.

2008-03-20T05:24:00.000-07:00

Så, en blogg till slut. Till tonerna av "Au revoir simone" och deras genomvackra "Fallen Snow" skriver jag nu alltså de första raderna i det som skall komma att ge utlopp för vardagliga betraktelser om det som faller mig.

Egentligen skriver jag bäst, anonymt kritiserandes andras åsikter. Det blir av någon mystisk anledning mest kreativt på det sättet... Nya uppslag som leder till nya idéer och infall. En skriftspråkets webparasit, den slätstrukne forumshuliganen som ifrågasätter dina ståndpunkter, sår frön om egna tankar om vad som (enligt mig) är rätt och fel. Ofta har du fel. Det kommer säkerligen ofta att ta lång tid mellan inläggen. Det visar sig.

På senare tid har kläder och min slipsfetish fått mig att läsa diverse relaterade publikationer (bloggar, tidningar, forum...) en skön inspirationskälla, tyvärr ofta alltför inriktade på modet endast en liten del av läsarkretsen har råd att hålla sig med. Jag lever ännu efter devisen att dyrt är inte detsamma som snyggt, du kan inte köpa dig stil. Många av inläggen influeras säkert av tidigare webdiskussioner.

En tråkigt stor majoritet av sveriges män går i urtvättade, dåligt sittande bomullskläder. De ser lite slentrianmässigt ner på andra män som lägger ned tid och intresse på kläder. Är du en av dessa träningsoverallsbyxprydda, tribaltatuerade, elitseriehockeyfanatiska människor i för stora jackor? Tycker du att katastrofen var ett faktum när Cheap Monday blev uppköpta av H&M för att det inte alls längre är coolt att köpa de snygga byxorna längre, för H&M är ju inte något tufft märke? Då får du dig säkert en och annan känga i mina inlägg. Besvara dem gärna.

Går du som fotgängare på vänster sida av cykelbanan och glor grinigt när jag på min cykel, i hög fart avsiktligt passerar dig så våra jackärmar vidrör varandra ligger du heller inte i min favoritlista.

"Erik" på King's webforum fick mig att ta tag i saken, så tack Erik, vi får väl se vart bloggen leder, om den nu leder någonstans?